Hej bloggisen

Sitter och väntar på tåget som är sent.. Tur att jag har 30 min till godo i stan innan skolan börjar! 
I morse var det himla segt att gå upp -känner mig som en zombie typ. Men det blev lite bättre när jag kom på att vi inte har någon matte i eftermiddag så jag slutar tidigt! 

I går red jag Happy ett kort pass i padocken med fram och avskrittning ute. Han kändes lite stel till en början och lite nochig mot skänken men det redde upp sig och han tog verkligen till sig! Det blir lätt lite dålig bjudning i padocken (har ridit där på nästan hela hösten pga underlaget) men jag tyckte han böjd bra och liksom tog mig framåt i skritten, så padock uppehåll har nog varit bra! I traven ville han inte springa i pölarna och knödde lite mot innerskänkeln men kändes ändå bra i stora hela. I dag ska han få sig en promenad och i helgen väntar utedrift och ridhusbesök! 

Mysiga le pain! 



Sluta deppa!

Shit, just nu är jag så himla pepp! Jag satt på bussen förut och tänkte äh, vad fan nu får jag skärpa mig. Ni vet november, man åker hem sent, det är kolsvart och regnar, man är trött och ser bara läxberget växa och så börjar man tycka synd om sig själv. Jag började tvivla på mig själv, vad jag har gett mig in på och varför jag väljer att sitta i skolan och slita hårt. Jag blev bara så himla negativ och trött.
Men förut på bussen så slog det mig vad jag faktiskt håller på med. Det enda som stoppar mig är just de där tankarna! Egentligen är det inga problem. Jag kan göra vad jag vill och just de känns så himla bra! Jag har valt detta för att jag vet att jag klarar av det. Jag har ett långsiktigt mål med det jag gör och det är att bli veterinär. Detta måste jag verkligen tänka på när väckarklockan ringer och jag blir så "klagig". Jag är bra och jag gör mitt bästa, det går liksom inte att göra mer!
Jag tycker Sverige är så tråkigt mellanmjölksland och man får aldrig tycka att man är tillräckligt bra, tillräckligt fin, jag tycker det ska vara slut på det nu! Jag är riktigt duktig och jag kämpar verkligen. Jag vet att jag kan göra vad jag vill även fast det kan vara hinder på vägen. Ingen är perfekt, och jag tror att vi måste sänka kraven på oss själva. Får man inte A på första provet kan man få det på nästa!
Så snälla ni, ge inte upp, var snälla mot er själva och bli er egna superwoman, ni är det enda som sätter stopp för er själva! 
 
 

Happy update

I söndags var vi iväg i ridhuset och joggade lite. Happy kändes bra överlag, lite stelare än vanligt i början men det red i igenom. Mamma filmade och det är verkligen bra att se sig själv på film. Ser att jag måste släppa knäna och räta lite mer på mig i vissa lägen. I bland tror jag att jag är lite för lätt på handen för han ser inte helt fram till bettet liksom. Men överlag tycker jag det ser bra ut, han ser mjuk ut och rör sig fiint. Min älskade häst! ❤️

Ååh hade ett filmklipp jag ville visa er med det gick inte att ladda upp, kanske lyckas senare! 

Här är en bild iaf!

I går fick han vilodag, vi tog bara en kort promenad och borstade och masserade, det var han nöjd över. I dag ska mamma skritta ut en sväng, första gången hon rider honom på läänge så jag hoppas han sköter sig! ☺️
I morgon tänkte jag rida på travbanan och på torsdag blir det tömkörning. 


Saturday

Konstigt att ens lillebror växt om mig och har typ dubbelt så stora fötter som jag.
Nu är jag påväg till stan med Johan! Vi ska shoppa och umgås hinns knappt med på vardagarna. 

I morse red jag ut Happy med Lena på Troja. Happys favvoflicka så kan säga att han var nööjd! 




Lately



Tiden bara går. Jag bara går. Likt en robot tar jag mig igenom dag efter dag och läxa efter läxa. Kanske inte så kul men det funkar! Bra saker som händer är iaf att skratta tills jag dööör med Julia & Lovisa, sitta på Happys rygg och rida ut mysiga turer i kolmörkret och att mamma i bland är såå fin och kör mig till tåget så jag kan ta "sovmorgon" till kl06. Hoppas ni också gör något som får er lyckliga i detta höstmörker


Photograph

 
 
 
 

Ett år med Happy

I veckan var det ett år sedan jag träffade Happy för första gången. Nu tänkte jag berätta historien om hur vi träffades och hur det blev vi.
 
 
Det hela började med att jag praoade en vecka på ett inackoderingsstall förra hösten. Kvinnan som var med hade en kompis, Emma, som behövde hjälp med sin häst, Happy, och hon trodde att jag skulle gilla honom. Vi fick varandras nummer och en vecka senare åkte jag för att titta när Emma tränade Happy. 
Jag kommer ihåg att jag tyckte han var väldigt söt första gången jag såg honom. Jag gillade hans lugna blick och trygga personlighet. Jag fick skritta honom till ridhuset och jag minns att jag tyckte han gav en maffig kännsla. Men i ridhuset tyckte jag han såg framtung ut och liksom "dog" lite. Så när mamma senare hämtade mig sa jag till henne att det nog inte var något för mig. Men jag ville ändå ge honom en chans till så några dagar efter åkte jag tillbaka och jag fick testa och rida ut honom. Då kändes han som en annan häst och jag minns att det hisnade i min mage när jag travade honom första gången. Jag hade aldrig ridit en sådan trav innan och efter den ridturen var jag helt såld. Det var han. 
 
Jag började rida honom ett par dagar i veckan och jag lärde mig mycket av Emma.
 
bild från första träningen för Pernilla. 5 december 2013
 
Tiden rullade på och Happy och jag lärde känna varandra. Det gick fint i böjan men efter ett tag kom en tuff tid där han testade mig ordentligt. Han slängde sig i ridhuset, ville sticka när jag vände hem busade när han fick chansen. Det tog ett tag och jag fick lära mig att vara mer bestämd och försöka vara smart och få honom på min sida, det lyckades och allt blev lättare. 
Både jag och mamma blev väldigt förtjusta i Happy och i frågade om vi kanske kunde få köpa honom, det fick vi och den 14 Mars flyttade han hem till mig på test i en månad. Han tog flytten väldigt bra och jag lärde snabbt känna honom ännu bättre. 
 
Vi trivdes bra med Happy och Happy verkade trivas bra med oss och i sitt nya stall så den 14 April blev han min. Min alldelles egna häst. Största drömmen gick i uppfyllelse och det kändes så rätt! ♥
 
Vi fick en superhärlig vår och försommar med fina stunder tillsammans och bra ridpass!
 
 
 
 
I början av sommaren skilldes Happy och jag från våra kompisar Siri och Leo, de är saknade. Men som tur var kom Annie och Jasen. Happy gillar verkligen Jasen och jag är så glad för det. 
 
Mitt på sommaren tyckte jag att Happy kändes slö och han var inte som vanligt. I padocken ville han inte galoppera och han kändes framtung. Vi lät honom vila men det gick inte över så i slutet av Augusti åkte vi till Ale djurklinik för att reda ut vad som var fel. Nu i efterhand skulle vi åkt tidigare, så fort jag kände det egentligen men det var svårt när man är ovan och folk runt omkring bara nonchalerade och inte tyckte det var något. 
Men han hade en inflamation i ryggen och var halt på båda fram. Vi åkte hem från kliniken ganska lättade över att det inte var något värre. Efter några veckor fick Happy hög feber och förmodligen hade han anaplastma (typ häst borelia), han fick penselin och blev bra men den infektionen gav sig inte förren några veckor tillbaka. 
Vi hade en jobbig tid med sjukhage som Happy hatade. Han blev stressad och kröp ur. Jag fick bara promenera med honom 20 minuter om dagen. Han var sprallig men jag höll ut för att jag såg att han blev bättre och bättre. 
 
 
För tre veckor sedan var vi på återbesök hos veterinären och han blev friskförklarad. Från att knappt kunnat galoppera på volt i longering kunde han galoppera helt smärtfritt. Jag fick visa honom i alla gångarter och han var helt underbar.
Dagen efter att vi fått reda på att han blivit av med infektionen gjorde han något i hagen och fick ett sår på kronranden. Han var varm i samma kota och det höll i sig några dagar. Jag håller tummarna för att det har och göra med såret, att han kanske vrickade sig i samband för det känns ingen längre. 
 
Just nu känns han bättre än någonsinn. Han är verkligen mitt allt och trots att det ibland är svårt och jobbigt och jag känner att jag inte kan någonting ger han ändå mig så ofantligt mycket tillbaka. Att bara vara med honom gör mig glad och han speglar mig verkligen. Han har lärt mig så mycket men framför allt får han mig att förstå att respekt och kärlek är det som räknas. Han är bara världens bästa häst och jag älskar honom så oerhört mycket. Han är det bästa som har hänt mig och jag hoppas vi får måånga fler år tillsammans! ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Cat

 
 
Farmors fina Assar ♥
 
 

--Lördag--

 
 
 
lite snabbt tagna bilder från idag
 
Hallå bloggen! Hoppas allt är bra med er, själv är jag sjuk.. :( Har haft ont i halsen i veckan och i dag fick jag feber och snuva, inte kul! 
I morse släppte jag ut hästarna och promenerade med Happy i skogen, det gick ganska bra men var himla blött. I går red jag ut en sväng, han var jättefin! Först red jag hem till oss så fick han nosa på kossorna när jag sätt på och ta sig några tuggor ensilage. Han var jätteduktig, kan nog bli kossehäst av honom i framtiden. 
Sedan travade jag på en grusväg, han var lagom pigg och höll en bra takt. Jag gjorde lite tempoväxlingar och ställde åt båda hållen. På hemvägen tränade vi skolor, fast inte med så mycket tvärning. Han gjorde bra öppna i vänster, har varit lite svårt innan så det var kul! Längtar verkligen efter att få börja träna igen.
I morgon ska vi åka till ridhuset och jogga lite, blir kul!
 
 Annars har jag pluggat en massa idag och har en del kvar. I kväll kommer grannarna över för att fira Johan. 
 
Hoppas ni får en bra lördag!
 

Firar kladdkakedagen

Firade kladdkakans dag på fröken Olssons med favvisarna förut🙈

Så himla skönt att det är fredag och allt! Nu är jag påväg hem för att rida ut Happy en sväng, bästa bästa.

Förresten.. I veckan kom jullamporna upp i stan så nu är det såhär fint i skolan🌟

--Onsdag--




Words


Där satt den. Bra text.

Påväg hem efter veckans segaste dag, bara jag eller är tisdagar helt aptråkiga?
Tur man har så fiina vänner som gör dagen rolig ändå 😘

I eftermiddag ska jag plugga järnet, har prov och läxförhör i morgon och fick en maffig kemiläxa tills fredag, ååh.. Så det är bra att det är mammas Happydag idag. Saknar honom redan men hinner träffa honom i kväll när jag tar in. 
Skrittade ut en tur i går och han kändes fin, såå roligt! 



Finaste

bild från igår när vi åkte till ridhuset
 
I går åkte vi till ridhuset för att rida lite. Happy kändes varm i sin vänstra kota i onsdags, i torsdags var det bra men i går kändes det igen så vi tog det väldigt lugnt. Vet inte om det är något men från skenturen eller om han har gjort något i hagen (har har ett litet sår ovanför kronranden så kanske något i samband med det?) eller i värsta fall om det är något med skadan han haft om den kanske kommit tillbaka nu när jag satt igång lite mer. Blir bara så himla ledsen! Samma dag som han blev friskförklarad händer detta.. Håller mina tummar och låter honom ta det lugnt ett par dagar, vet inte vad jag ska ta med till om han inte blir bra :(

October

För några dagar sedan tog jag och Måns cykeln till vår bästa plats.
 
 
 
Himla bra fotoväder och peppad som tusan för att se på allt fint.
 
Beteshästarna trivs fortfarande bra ute men i helgen ska de få komma hem till sitt stall efter hela somaren hos oss. De är så fina och jag kommer verkligen sakna dem. Hoppas att de vill komma nästa sommar också ♥
 
 
 
 
 

About this

 
 
 
Träden lever ut sin sista glans..Där löven faller till en sista dans..
De svagaste faller först.. Vissen och gammal ligger lövet kvar..
Lägger sig till vila medans hösten färgar vidare..
Tills snön kommer…